PAM

Året var 1996 och jag kommer hem en dag från skolan. Det var en av mina första skoldagar. Jag gråter när jag kommer hem och säger till mamma: Jag vill blondera mitt hår. Mamma kontrar: Varför vill du göra det Pamela? Jo, för dom andra flickorna i skolan vill inte leka med mig, dom säger att jag har svart hår...

Jag är född o uppvuxen i Sverige, jag är lika mycket svensk som en "svensk" är. Ändå märker jag att mitt liv inte är lika enkelt som en svensk. Jag behandlas annorlunda i samhället, på skola, jobb, ute med vänner ... you name it! Jag har minst ett exempel på olika ställen jag känner att jag blivit illa behandlad pga. att jag är blatte.

Speciellt svårt är det för en svartskalle att få ett jobb. Jag har sökt ett femtiotal jobb, det kan jag garantera, ytterst sällan har jag fått komma på intervju. Jag undrar ibland varför.. ? Ni i Helsingborg känner till Väla, ett stort shoppingcentrum, har någon annan än jag tänkt på att det bara arbetar svenska tjejer i butikerna? Men däremot i restaurangerna kan man ser utländska tjejer. Det är omöjligt att få jobb i butikerna!
Jag har ett bra exempel: Jag sökte jobb i en av skobutikerna. Där sa butikschefen att dom inte behövde personal.
3 veckor senare är jag på väla igen o då får jag syn på en ny tjej i skobutiken, en bekant till mig, jag frågar henne när hon fick jobbet o hur hon gick till väga. Då berättar hon att hon fick jobbet för cirka 2 veckor genom att bara lämna in ett CV. Jaha tänkte jag, jag var ju uppe för 3 veckor sen o skulle lämna mitt CV men då var det fullt o butikschefen tog inte ens mitt CV. Vissa av er tänker säkert nu, men så är det inte. Men jo jag säger er så här lever alla svartskallar, tror jag? För jag säger er en sak, det är svårt som blatte att få ett jobb. Som svensk, blont hår o blåaögon öppnar alla famnarna o välkommnar en. Men jag har blivit uttittad av butikschefer o sen har de viskat ngt när jag gått... jag har känt mig utskrattad. Detta har hänt mig sååå många gånger ni fattar inte! Dock är detta det bästa exempel jag kan ge....

Jag har under hela mitt liv upplevt att min bakgrund gör det svårt för mig att konkurrera, jag hamnar alltid sist i ledet. Jag är ingen man i första hand anställer, fast än jag är en söt, pratglad, öppen tjej som behärskar svenska språket till max! Jag älskar att skriva o läsa (ibland iaf.) men mitt utseende o mitt namn sätter stopp. Jag tror att i framtiden kommer samhället att se annorlunda ut. I framtiden kommer blattarna att dominera på arbetsmarknaden. Jag har sååå många gånger hört: Åk hem till ditt hemland j-vla blatte j-vel!  Men detta är mitt hemland? Jag är ju född här, jag kan inte ens mitt hemspråk?

Barn är oskyldiga, dom vet inte vad ord innebär, så det jag fick höra när jag var liten vet jag att flickorna inte menade, utan det var sånt de hört vuxna prata om. Antagligen sådant som föräldrarna pratade om där hemma... 
Det är inte enkelt för oss blattar.. Men vi får aldrig ge upp!  Vi kan lyckas om vi kämpar! Precis som apartheiden blev historia i Sydafrika kommer detta långsamt att fade away... Kom ihåg, jag berättar ur mitt perspektiv, såsom jag upplevt det.