EMPTINESS
det är så jobbigt när man känner saknaden av något utan att man själv vet vad det är. att känna sig tom, tråkig, dyster & hängig är surt. men ännu värre är känslan av att man behöver något/någon utan att veta vad denna någon/något är.
tröstshopping gör en glad för stunden, ett rolig skämt som får en att skratta f ö r g y l l e r dagen men vad gör en glad för e v i g t ? eller jag kanske ska säga vad gör en glad i livet? vad är lycka?
någonstans längst vägen tappade jag min glädje, min gnista, min kärlek till livet. jag tar mig igenom dagarna, veckorna t.o.m åren men det känns tomt. det något som jag förlorat vet jag inte själv om det är en person i min närhet eller något som jag önskar att jag hade, typ cash. att älta allt gammalt börjar bli ansträngande för mig. jag vill ha en vändning i mitt liv, jag vill att något ska hända. jag vill träffa någon som kan stå mig nära, tjej eller kille, det kvittar. jag vill, jag vill, jag vill...
jag är ett enda stort frågetecken som varken vet in eller ut. jag väntar på att the big day ska komma, men vad ska hända denna dag egentligen? vad är det vi går och väntar på? alla har vi drömmar. vissa av oss vill bli r i k a andra vill komma på vad de vill syssla med resten av sina liv. vi väntar på att den rätta tiden ska komma. vi väntar på tiden... men det är helt lönlöst. vi slänger bort våra liv för att sitta och vänta på vår tid. jag tror det är dags att ge sig ut och ta tag i livet. ta tag i det man vill, vill man att något ska ske får man se till att det sker. inte sitta och vänta på att tiden ska utvisa det ena & det andra.
fast ibland är det enklare att låta tiden utvisa det. om man kanske innerligt hoppas riktigt mycket så blir det som man vill? fast... vad är det för i d i o t i, att man intalar sig själv att det kan bli på ett visst sätt bara man håller tummarna riktigt hårt? den som vill vänta på tiden kan ju göra det, men var då beredd på att du slänger bort dina dagar på att invänta d i n t i d.
DAGENSÄMNE
länge sen jag kom med ett dagensämne inlägg...
vad är det som lockar läsare till en viss blogg? jag läser själv ca.5 bloggar dagligen. det är både vänner o främlingar. det kan vara personer som jag tycker verkar ha ett roligt liv helt enkelt någon som är kul att läsa om.
jag har insett en grej med alla dessa jävla bloggar, folk gillar bara o läsa om kläder o shopping o blir super glada om man posar i en dagens outfit ! alltså.. är alla bloggläsare verkligen så ytliga? är det de som gör att ni lockas till bloggar?
det finns en tjej som brukar kommentera min blogg bara för att få fler läsare, hon säger att hon bloggar om "mode" men för helvete hon kan INTE ens klä sig, hon är fet o vet inte vad mode är ! hon hade sytt ihop en kjol för ett tag sen o var skit stolt o den såg ut som en potatissäck ! men värst av allt är att hon har flera hundra läsare om dagen ! alltså varför vill man läsa hennes blogg?
jag får panik, det enda som verkar locka läsare är att man skriver en massa om kläder, mode o skönhet! det kommer jag iaf. aldrig att göra...
sen så skiter jag totalt i om jag tjänar en förmögenhet på min blogg eller inte tjänar en enda krona !
det är skönt att kunna skriva av sig på bloggen o stå i centrum o kunna uttrycka sig som man vill, lägga ut bilder man vill.
jag hoppas att allt detta med bloggandet snart kommer försvinna ... allt o alla har bloggar o fattar inte hur alla kan ha flera tusen läsare!
o sen fattar jag inte varför folk klagar på vissa bloggerskor, typ OM alla skulle sluta läsa dessa bloggar så skulle inte dessa personer längre vara ngr topp bloggerskor ! jag tänker just nu på blondinbella, hon är känd i onödan tycker jag. massmedia har blåst upp henne för mycket o typ alla tidningar o tv-program vill ha med henne, för vad ? dessutom är hon så jäkla fjollig när hon pratar, fnittrar hela tiden som en liten flicka.
men hon är väldigt smart, hon har byggt upp ett värsta imperium. hon har kunnat utnyttjat allt hon fått framför dig...
all blogghysterik måste snart få ett slut !
- DAGENSÄMNE -
Under mitt liv har jag hamnat i värsta konflikter rörande mitt beteende o hur jag är som person. Jag har förlorat många vänner (både nära o inte nära vänner). Men idag har växt o vet hur jag ska betee mig rätt.
Jag är medveten om att jag ställt till det, fått ilskan att spruta o sårat. Jag vet det.. o jag ångrar mig faktiskt o jag ber er alla om ursäkt för jag varit för hård. MEN detta gäller inte alla jag sårat, vissa har sårat med avsikt för att dom sårat mig o försökt trampa på mig. Man måste slå näven i bordet ngn. gång o inte låta andra behandla en illa. En grej jag absolut inte klarar av är när "vänner" (att dom ens kan kalla sig det!) tror att jag ska vara snäll o gullig när dom själva är värsta falska!
Jag klarar inte av falsket o det är anledningen till att jag inte klarar av att umgås med allt för blandat folk! Jag håller mig till dom ärliga o snälla. Jag har hellre 3 vänner än en hel hög falska människor!!
Jag vill inte vara den tjejen som alla känner,
jag vill inte vara den tjejen som känner hela stan,
Jag trivs också väldigt bra i min ensamhet helt ärligt, då slipper jag huvudvärken o folk som klagar.
Under 4 år har jag fått höra att jag är "för ärlig", o ja, det är delvis sant, jag brukar säga att jag är brutalt ärligt.
Jag säger alltid vad jag tänker, dock omformulerar jag det i huvet. Men jag har aldrig ngn. baktanke med det jag säger, jag säger aldrig ngt. till vänner för att dom ska bli upprörda ! NEJ! Utan jag känner att det är min uppgift som god vän att ge både beröm o kritik. Jag säger inget för att såra! ALDRIG, JAG ÄR INGEN BITCH! Jag säger allt som jag tycker är olämpligt, klädsel, makeup, frissa, beteende, sätt att prata.... jaaa allt.
Jag ser mig själv som den perfekta vännen som behandlar andra som jag själv vill bli behandlad , jag är ärlig, går aldrig bakom ryggen på mina vänner, finns där alltid som stöd m.m,
En gång sa jag till en fd. vän: Är du falsk, får du falsket tillbaka.
>>Enda sättet att veta om du verkligen är min vän, tänk efter hur jag behandlar dig, är jag ärligt, o inte tar avstånd... Ja, då betyder du ngt. för mig, Annars, är jag kaxig o fittig då är det tyvärr kört för dig.
- DAGENSÄMNE -
Jag ....
är så tom på ord. Jag mår så dåligt. Jag vill så mycket med mitt liv, men jag vet inte vad jag vill. Först å främst vill jag hem( till helsingborg), sen vill jag alltid vara vid min fästmans sida, sen vill jag trivas med det jag pluggar, jag vill komma in i lunds universitet, jag vill plugga i 4 år å sedan ge mig ut på äventyr o göra det jag tycker är kul.
Jag vill skrika, jag vill slåss, jag vill gråta. Jag är så arg just nu men samtidigt ledsen. Jag bryter ihop när som helst. Hjälp mig snälla ?! Allt har sin mening brukar jag säga, men Gud vad är meningen med mitt liv idag? Jag fixar inte min skola, jag är deprimerad o jag har sömnproblem. Jag har gått ner 2 kg sen jag flyttade till GBG o har aldrig vägt så här lite i hela mitt liv, jag mår dåligt !!!
Jag önskar att jag inte var/är så intelligent som jag är,
Jag önskar att jag hade svårt för skolan som så många andra,
Jag önskar att jag misslyckades i gymmasiet,
Jag önskar att jag inte ville så mycket av mitt liv o satte så stor press på mig själv
Jag önskar att jag vågade mer ....
Hade allt varit som jag önskar, hade jag vetat exakt vad jag skulle göra av mitt liv. Idag är allt så svårt...
Just nu sitter jag o biter på mina naglar i väntan på antagningsbeskedet för vårterminen 2009. Jag har som många av er vet sökt in till Juristprogrammet i Lund. Jag börjar gärna om på nytt o läser om hela termin 1, bara jag får vara nära min man igen ♥
Men jag vet att detta inte kommer ske.. jag ligger inte bra till. :( Är på plats 70 i reserv, o jag har för f-n 18.85 i snitt !!!
Gud har andra planer för mig... önskar att jag kunde förstå vad dessa planer va? Önskar att jag kunde se in i framtiden 20 år framåt o veta vad jag gjorde för val år 2009.
Jag har kämpat så mycket i mitt liv, jag har kämpat o gett allt jag har men jag tycker inte jag får tillbaka det .. ? Jag vill få min belöning någondag...
- DAGENS ÄMNE -
Jag får ångest när jag tänker för mycket o när jag har många bollar i luften. Men mest av allt får jag ångest när jag tänker på skolan. Alltså jag orkar verkligen inte! Verkligen inte!
Jag minns i sommras då jag nästan jobade heltid på Lidl, då klagade jag varje dag o ville bara tillbaka till skolan för att skaffa mig en utbildning o få ett bra jobb! Jag är så himla trött på skit jobben! Men nu när jag väl går i skolan vill jag inte vara där... jag har insett sen jag kom hem igen i december att Juristprogrammet inte är ngt. för mig. Men jag är däremot inte 100 % säker, för det som stör mig allra mest med utbildningen är att jag är så långt hemifrån! Jag vill ju bara vara med min man o hund. Dock samtidigt känner jag att det är en väldigt tråkig utbildning, som kommer ta ytterligare 4 år av mitt liv.
Det som besvär mig allra mest är vad jag ska göra av mitt liv? Ska jag plugga vidare? Hur vet jag om det är rätt grej för mig? Ska jag hoppa av? Vad gör jag här? Vad sysslar jag med? Varför fattar jag inget? Frågorna är många o svaren är få...
Jag brinner inte för det jag gör... jag längtar inte till framtiden, när jag är nybakad jurist o ska ut i arbetslivet. Jag tror inte ens jag vill arbeta inom den branschen... ?!
Jag vet vad jag vill göra, jag vet hur jag ska gå till väga, jag har redan planerat mitt liv utifrån detta, men jag väljer att inte berätta... Detta jag vill syssla med har inte ngt. med juridiken att göra! Det är världens motsattser!
Jag har fattat mitt beslut, o det är att läsa klart denna utbildning. Sedan ge mig in på det andra... det är alltid bra att ha få examen i ngt. bra yrke. Det är ngt. jag kan luta mig tillbaka på i framtiden om det andra skiter sig. För det jag egentligen vill syssla med kan vem som helst göra... där handlar det om tur, stort kontaktnät o skicklighet.
Jag vill bara hoppa o skrika o dra mig i håret å bli hemmafru! Jag orkar inte mer...
- DAGENSÄMNE -
Något av det jobbigaste som finns för oss tjejer är kärleksproblem... Vi är 110% seriösa medans killarna är 110% players! Vi gör allt för att det ska bli bra, Dom gör allt för att förstöra. (Så ser vi på saken)
Det är helt ärligt flera år sedan jag hade kärleksproblem... sånt där hände bara under högstadietiden. Jag o Arjeta hade sååååå mycket problem med killar. hahaha :) Alla snyggingarna var players o ville bara en sak! Men nej, vi var inte den typen av tjejer som gav efter. Så fick alltid bevittna hur dessa snyggingar träffade tjej efter tjej o satte på tjej efter tjej. Vi var alltid lika ledsna hahaha :) Vi blev faktiskt sårade...
Sen träffade jag Alain, han var vändpunkten i mitt liv. Han var allt alla players inte var. Han visade sin kärlek o var ärlig o ville inte bara en sak.. Vi blev tillsammans 2005-03-31. Vilket innebär att i mars har vi varit ett par i 4 år. ♥ Och vi förlovade oss 2006-11-02, så det var exakt 2 år sen nu. Och alla jag känner frågar mig jämt o ständigt: När ska ni gifta er? Mitt svar är detsamma varje gång: om sisådär 4 år! haha :)
Men det här med kärlek är inte lätt... först ska man hitta en bra kille / tjej, sen ska man få det att funka också och svårast av allt är att man ska klara av alla hinder längst vägen.
Det är väldigt krävande och tar på en. Svårt blir det är när gamla flammor dyker upp efter x-antal år eller man träffar någon ny människa (av det andra könet) som man trivs med mer än sin partner. Detta har aldrig hänt mig. Jag brukar säga till Alain: "Jag tittar på killar o säger att dom är heta men i slutet av dagen vet jag att du är det bästa som finns". Jag vill inte ha ngn. annan förutom DIG.
Men det finns en kille från mitt förflutna, som min fästman känner till, som faktiskt , konstigt nog, fortfarande finns gömd ngnstans inom mig. Vissa dagar finner jag mig själv sitta o tänka på honom, och jag har sagt till min kille i början av vårt förhållande att om jag ngn. dag kommer lämna honom för ngn annan kommer det vara för denna killen. Och helt ärligt, är det faktiskt så jag känner... o jag vet inte varför ? :/
----> Men jag vet om att detta INTE kommer ske, för att denna killen är ett svin, ingen bra människa.
Men vad jag vill säga är att kärlek inte är enkelt, varesig du är singel eller i ett förhållande dyker det alltid upp s.k kärleksproblem som ställer till det, som sårar oss o som gör allt svårare än vad det redan är.
- DAGENSÄMNE -
Jag läste tidigare idag på Arlindas blogg om hur man ställer upp för sina vänner som sedan en dag bara vänder ryggen till. Jag känner precis som dig, jag känner att hur snäll du än är mot en vän är det aldrig tillräckligt o en dag då det passar dom pissar de på dig! Det gör mig så förbannad!!!
Jag har på den senaste tiden börjat behandla människor som jag själv vill bli behandlad. Men jag upptäcker att detta inte passar vissa. För att dom är för "fina"... jag ger verkligen hela mitt hjärta till dom jag tycker om... jag är mig själv med dom jag tycker om. Men trots det passar det inte... Trots detta har jag blivit kallad FALSK, för ärlig m.m
Men jag säger bara JAG är DIN vän.. jag finns för DIG när det är som jobbigast, DU vet att DU bara kan ringa! Jag lyssnar. Och säg aldrig att jag aldrig har "tid" o är upptagen för DU har aldrig ringt mig o sagt jag mår dåligt jag vill prata med dig, Pamela. Jag ställer alltid upp för dom jag tycker om. Men det som gör mig arg är att dom jag tycker om, dom jag ställer upp för en dag helt plötsligt inte tycker att jag räcker till. En dag säger DU till mig att jag inte gör tillräckligt, att jag inte är tillräckligt gullig. Jag hade en fd. vän som sa till mig: Du skickar inga gulliga sms som hon min andra kompis gör. Jaha, men ska ja skriva: Hej, jag saknar dig gumman, jag tänker på dig. Alltså NEJ det är inte min stil. Sånt skickar jag till min fästman inte en tjejkompis!! Men när ngn. fyller år då kan jag skriva ett jätte fint grattis-brev.
Dagen kommer då alla man känner helt plötsligt vänder ryggen till o går... o då står man där helt ensam. Men vissa människor är ärliga o kör ett rent spel. Dom utnyttjar inte, dom ringer inte bara när dom inte har ngn. annan, dom hälsar inte när det passar dom o ibland går dom bara förbi.
Jag såg en gammal tjejkompis för ngr. dagar sen hon gick bara förbi mig som ingeting. Visst, gumman.. shysst. Ibland kommer hon fram o hälsar ibland går hon bara förbi o låtsas att hon inte ser.... Mmm.. man lär sig av sånt folk. Men såna människor ger jag inte luft, ser jag dom o dom ngn. gång bara har gått förbi mig utan o heja ja, då skiter jag i dom nästa gång! Kör du falskt spel med mig då får falskt spel tillbaka!
Det jag hatar mest i denna värld är falska människor!! Jag klarar inte av dom!! NI som bara låtsas att ni bryr er, NI som bara hälsar när det passar er, NI som
Hatar att bli behandlad som ett tuggummi. Använd mig när det passar, släng mig när du vill, trampa på mig, mitt hjärta, mina känslor. Jag accepterar inte sånt!! Jag förtjänar inte sånt. För jag är en snäll tjej, som visar respekt o är ärlig.
Men jag kom o tänka på det där med ärlig.. dom flesta tjafs jag varit i beror på detta att jag är för ärlig! Men lägg alltid på minnet mina vänner, jag har ALDRIG en baktanke med det jag säger. Jag säger det jag tänker på o ibland vet jag om att det inte låter trevligt till en början, men om DU lägger ner tid på att lära känna mig o hur jag är FÖRSTÅR DU att jag inte menar ngt. illa. Jag säger inget dumt, vill jag säga ngt. illa om dig säger jag det rätt ut o går inga j-vla omvägar för att få det sagt!! Och en grej till... jag som är DIN vän känner att jag måste berätta till DIG då du beteer dig olämpligt, har sminkat dig fult, sattit upp håret konstigt, har så kort kjol att dina string syns. JAG som är DIN vän vill inte folk ska få fel uppfattning om DIG. JAG som känner DIG vet vem du är o vad du står för o jag vill inte att ngn. ska se ner på DIG o smutskasta DIG för DU ÄR MIN VÄN!
Är jag ett tuggummi för dig, DRA DÅ !
- DAGENSÄMNE -
Tänk om du skulle vara med i en brand o bli svårt brännskadad? Tänk om du en dag skulle vakna upp utan en enda krona kvar i fickan o tvingas bo på gatan? Tänk om du skulle tvingas gå en mil om dagen för att få en liter vatten?
Det enda vi tjatar om är: Jag önskar jag hade det där, jag önskar jag såg ut så, jag önskar jag kunde köpa bara den jackan, jag önkar jag kunde köpa det huset/lgh, jag önskar jag var längre, jag önskar jag var smalare. Men den stora frågan är: När blir vi nöjda..?
Vi bara önskar oss en massa grejer (som ibland är helt omöjliga att få). Men jag har aldrig hört ngn. säga: Jag tackar Gud för det jag har eller hur jag ser ut. Visst det finns människor på denna jord som man kan tro kommer från en annan planet, ta Angelina Jolie som exempel. Hon är bedårande vacker!! Vi andra kan inte se ut som henne...det är ett faktum! Varför inte helt enkelt vara glad över hur just du ser ut? Om du är välskapt finns det ingen anledning att önska sig ett annat utseende. Tänk bara på de barn som föds med ngn form av missbildning? Som blir mobbade i skolan m.m. Jag minns vi hade en tjej på min grundskola som alla typ skrattade åt för att hennes näsa satt ihop med överläppan (svårt att förklara) men ni som gick med mig på ad minns säkert henne...
Vi önskar oss ständigt att vi ägde mer än vad vi äger idag. Vad är anledningen? Varför inte vara nöjd med det du har?
Tänk på att det finns barn i fattiga lände som inte ens har tak överhuvudet, som lever i kloaker som råttor! Vi ska faktiskt vara tacksamma över vad vi har! Vi ska känna oss lyckligt lottade, för att alla andra på denna jord önskar att de levde som oss.
Du som ständigt önskar dig nya grejer, nytt liv, nytt utseende, skulle du vilja byta ditt liv med en fattig afrikansk tonåring? Som får gå flera mil om dagen för att få ngr. droppar vatten? Vi tar förgivet vad vi har... vi uppskattar inget. Vi ser det vi har som en standard lixom.. och bara önskar oss med. Men jag kan göra er medvetna att vårt levnadssätt inte är ngn. standard. Knappt hälften av världens befolkning har det lika bra som DU o JAG har. Vi har rent vatten, vi har varma hus, vi har en egensäng gjord av de bästa materialen, vi har ett kök, vi har mat, vi kan bara springa ner till närbutiken för att köpa ngt. som saknas, vi har el, vi har värme, vi har toaletter, vi har kläder, vi har skor, vi har jackor. Vad mer behöver vi?
Vi kommer nog aldrig kunna mätta vår hunger, hunger på det materiella. Vårt begär finns inom oss som ett ljus, som bara brinner starkare o starkare av våra tankar.
- DAGENS ÄMNE -
Välden är inte så snäll som man tror... Jag tror seriöst att alla människor är bra. Jag är van att tänka: Det finns ngt. bra i alla människor. Men ibland är folk rent ut sagt för jävliga!! Jag blir ständigt knäckt av div. människor.
Den gyllene regeln, enligt Jesus: Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Denna har på senare tid blivit ngt som jag inte ens tänker på utan jag handlar utifrån den, jag har den som princip.
Det är en grej om du tror starkt på ngt. o en annan grej att det inte uppfyllls. För det spelar ingen roll hur godhjärtad jag än är mot människor, jag får alltid en smäll i ansiktet! Affe säger att jag är "för snäll" mot folk, hon säger att det blir det negativa i slutändan. Men jag är bara sån, jag vill tro att om jag behandlar en person på ett visst sätt ska jag få det samma tillbaka. Men så är nästan aldrig fallen. Tråkigt men sant.
Jag har svårt att förstå varför en människa vill vara så ond? Eller gör hon inte det med mening?
Sedan jag började juristutbildningen i Göteborg har jag stött på världens rövhål!!! Ni fattar inte vilka människor... De har hotat med att gå till läraren (för att jag missat 2 dagar av grupparbetet), de visar noll respekt, de snäser, de säger att "jag måste offra mig för jag har börjat plugga juridik" Alltså bara för man pluggar juridik innebär det inte att man ska offra sig mer!!! F-ck off! Jag gör allt kan, det jag klarar av!!! Sen säger dom oftast: Assså.. vi måste få AB på detta (typ MVG) då säger jag alltid: Jag vill inte ha AB, jag nöjer mig med BA (typ VG) eller helt enkelt G. Då håller de alltid käft, för då blir de mållösa! Det kan inte ta för givet att bara för de vill ha ett visst betyg vill ALLA ANDRA också ha det! För NEJ, jag PAMELA vill inte ha AB , inte den första terminen iaf. Jag har tillräckligt med problem att ta itu med. Har knappt kraft över till skolan. Därför hoppas jag verkligen att jag kommer in i Lund.
Sen var det en person i min förra grupp som tydligen hade gått upp till läraren o sagt : Pamela är inte lika engagerad som oss andra, hon vill ju inte vara här, hon vill in i Lund. Ni tror inte jag får ett mail av min lärare senare o måste upp på samtal hos honom! haha :) Åh! jag var så sur!!! Detta är min dröm, att plugga juridik! Jag är stolt över mig själv att jag kom in!! Men jag vill inte plugga i Götegborg, utan i Lund, men fortfarande samma utbildning!
NU ska jag berätta sanningen.. på juristprogrammet går alla möjliga IDIOTER som tror att dom är BÄST bara för dom pluggar juridik! Dom kommer till skolan o verkligen leker så mycket. Vill ni veta en annan rolig grej? Vi är typ maximalt 10% blattar i klassen, av 250 elever! Ni fixar matematiken själva va?
Och sen finns det så många människor som jag försöker ha tålamod med, sånna som alltid tjatar/klagar på mig, när dom själva bara sitter med när vi gör grupparbete! Det finns tex. en kille i min grupp nu... Han bara ska bestämma "nu lägger vi ner det, o nu kör vi på ngt nytt". men aldrig har jag hört honom komma med egna förslag? Typ säg ngt ? Nej han bara säger: vi har diskuterat detta i 20 minuter kan vi gå vidare? Men kom på en lösning då FRÖKEN SMART!!! Och det är alltid han som säger dåliga saker om mig o sista fick han gruppen att vända sig mot mig!! Aldrig träffat en drygare människa. Trots detta, så godhjärtad som jag är säger jag aldrig ifrån. När han sitter där på sin data o kollar FaceBook medan vi andra jobbar stenhårt så vill jag inte säga ngt. för jag vill inte skämma ut killen genom att säga: Jobba lite, skit i facebook. Kolla hur jag tänker?! Sån är jag med alla.... t.o.m dom som minst förtjänar det, den som gör mig illa! Jag tänker nej, de e synd om människan. För om jag en dag skulle vara uttråkad o sitta o blogga när jag jobbar med min grupp vill jag inte få en utskällning.. (visst denna killen gör det alltid).
Gud straffar alla en dag... jag kan inte göra allt. Jag kan bara fortsätta vara godhjärtad o hoppas att människor behandlar mig på samma sätt. För det är jag värd...
- DAGENS ÄMNE -
Året var 1996 och jag kommer hem en dag från skolan. Det var en av mina första skoldagar. Jag gråter när jag kommer hem och säger till mamma: Jag vill blondera mitt hår. Mamma kontrar: Varför vill du göra det Pamela? Jo, för dom andra flickorna i skolan vill inte leka med mig, dom säger att jag har svart hår...
Jag är född o uppvuxen i Sverige, jag är lika mycket svensk som en "svensk" är. Ändå märker jag att mitt liv inte är lika enkelt som en svensk. Jag behandlas annorlunda i samhället, på skola, jobb, ute med vänner ... you name it! Jag har minst ett exempel på olika ställen jag känner att jag blivit illa behandlad pga. att jag är blatte.
Speciellt svårt är det för en svartskalle att få ett jobb. Jag har sökt ett femtiotal jobb, det kan jag garantera, ytterst sällan har jag fått komma på intervju. Jag undrar ibland varför.. ? Ni i Helsingborg känner till Väla, ett stort shoppingcentrum, har någon annan än jag tänkt på att det bara arbetar svenska tjejer i butikerna? Men däremot i restaurangerna kan man ser utländska tjejer. Det är omöjligt att få jobb i butikerna!
Jag har ett bra exempel: Jag sökte jobb i en av skobutikerna. Där sa butikschefen att dom inte behövde personal.
3 veckor senare är jag på väla igen o då får jag syn på en ny tjej i skobutiken, en bekant till mig, jag frågar henne när hon fick jobbet o hur hon gick till väga. Då berättar hon att hon fick jobbet för cirka 2 veckor genom att bara lämna in ett CV. Jaha tänkte jag, jag var ju uppe för 3 veckor sen o skulle lämna mitt CV men då var det fullt o butikschefen tog inte ens mitt CV. Vissa av er tänker säkert nu, men så är det inte. Men jo jag säger er så här lever alla svartskallar, tror jag? För jag säger er en sak, det är svårt som blatte att få ett jobb. Som svensk, blont hår o blåaögon öppnar alla famnarna o välkommnar en. Men jag har blivit uttittad av butikschefer o sen har de viskat ngt när jag gått... jag har känt mig utskrattad. Detta har hänt mig sååå många gånger ni fattar inte! Dock är detta det bästa exempel jag kan ge....
Jag har under hela mitt liv upplevt att min bakgrund gör det svårt för mig att konkurrera, jag hamnar alltid sist i ledet. Jag är ingen man i första hand anställer, fast än jag är en söt, pratglad, öppen tjej som behärskar svenska språket till max! Jag älskar att skriva o läsa (ibland iaf.) men mitt utseende o mitt namn sätter stopp. Jag tror att i framtiden kommer samhället att se annorlunda ut. I framtiden kommer blattarna att dominera på arbetsmarknaden. Jag har sååå många gånger hört: Åk hem till ditt hemland j-vla blatte j-vel! Men detta är mitt hemland? Jag är ju född här, jag kan inte ens mitt hemspråk?
Barn är oskyldiga, dom vet inte vad ord innebär, så det jag fick höra när jag var liten vet jag att flickorna inte menade, utan det var sånt de hört vuxna prata om. Antagligen sådant som föräldrarna pratade om där hemma...
Det är inte enkelt för oss blattar.. Men vi får aldrig ge upp! Vi kan lyckas om vi kämpar! Precis som apartheiden blev historia i Sydafrika kommer detta långsamt att fade away... Kom ihåg, jag berättar ur mitt perspektiv, såsom jag upplevt det.
- DAGENS ÄMNE -
Livet var så mycket enklare en gång i tiden... Allt handlade om att gå i skolan, ha dom snyggaste kläderna, se bra ut varje dag, kolla in skolans hetaste killar, snacka skit med tjejkompisarna, vänskap och skratta åt allt. Den bästa tiden i mitt liv var absolut min högstadietid, den tiden kommer jag bära med mig resten av mitt liv. Dom som fanns i mitt liv under den tiden har jag kontakt med än idag.. Dom som fyllde mitt liv med glädje under denna tid var först o främst Arjeta, vi hade det underbart tillammans,fan va vi hade det kul på wiesel. Vi har gått igenom mycket tillsammans o det glädjer mig.. Och än idag "klickar vi". Rim, Zainab, Marcello o Sabrina, var dom som också gjorde livet roligare. Men jag får inte glömma de två roligaste grabbarna i klassen: Ahmed o Mohammed. Det är två killar som man både kunde o kan umgås o prata med. Än idag har jag mer eller mindre kontakt med alla dessa som betydde så mycket i mitt liv då.
Med detta vill jag ha sagt att allt förändras, våra liv förändras o vi förändras. Idag handlar inte livet enbart om att ha kul. Nej, idag har vi kastat oss in i vuxen livet. Vi studerar på högskolenivå eller så jobbar vi. Vi måste fatta våra egna beslut (läs tidigare DAGENSÄMNE inlägg om detta!)
Många dagar känns allt så jobbigt o svårt. Många dagar vill jag bara ge upp. Jag har knappt en tiondel kvar av den kraften jag hade för bara några år sen. Jag går till skolan, har alltid grupparbete med i idiotiska människor som tar mitt liv, sen kommer jag hem o ska laga mat o äta och läsa lite. Men jag klarar aldrig av att öppna boken. Det är sjukt hur våra liv kan ändras över en natt.
Detta är vuxenlivet, vi måste ta mer ansvar, fatta vitkiga beslut, vara seriösa på heltid och vara "vuxna". Under den tidigare tiden i våra liv var inget så seriöst som det är idag, jag tror det berodde på att vi inte hade några större problem, ett problem på den tiden var: Varför tittar inte han på mig? Idag är våra problem av annan grad: Hur ska jag få ihop pengar till slutet av månaden? Vilka betyg ska jag höja för att komma in i det universitet? Förstår ni skillanden?
Vi såg bara det roliga på den tiden, idag ser vi allt...
Sen jag flyttat till Göteborg har jag mognat som person. Jag har insett så mycket. Inget är som det var innan.
Det gäller att ha tungan rätt i mun o ha ett mål att sträva mot.
Idag har vi bara fått smutta på vuxenlivet, det är så mycket som väntar oss i framtiden.
- DAGENS ÄMNE -
I gymnasiet förstod jag inte hur svårt det kunde vara för mina klasskamrater att sätta igång med plugget. De sa alltid: Eeeh, palla plugga. Jag hade så svårt att förstå dom, men idag förstår jag hur ni kände !
När man inte har någon motivation o inget att längta efter då är det svårt att klara av plugget. När man inte kan se framåt och inte trivs med sitt liv/det man gör , då är det så j-vla svårt att sätta sig ner o plocka fram sin bok o börja läsa.
För lixom vem orkar plugga? Är det kul? Vad får man ut utav det? Visst, man bygger upp sin egna framtid. Men ibland är det så svårt att tänka 5 år framåt o säga till sig själv: Jag kommer aldrig mer sitta i skolbänken igen, snart har jag gjort mitt! Jag orkar inte plugga, verkligen inte! Jag vill bara sitta ner o göra inget. Jag vill bara sitta o glo på tv hela dagen helt ärligt. En gång i tiden orkade jag plocka fram mina böcker varje lördag o söndag o sitta 5-8 timmar o plugga. Vad fick jag ut av att plugga så mkt? Jo, jag fick toppbetyg i nästan alla mina ämnen. Jag hade inte ett enda G under hela gymnasiet. Jag fick konstant VG o MVG.
Hur ser mitt liv ut idag då på den fronten? Idag går allt helt ärligt, rent åt helvete. Den första tentan vi hade klarade jag precis på gränsen o denna vi hade för 2 veckor sen klarade jag inte över huvudtaget! Jag misslyckades totalt! Det är absolut första gången i mitt liv jag misslyckas med något! Men som man säger: någon gång måste vara första gången. Jag är inte ledsen för det, ibland måste man ta smällarna för att vakna upp.
Jag förstår äntligen hur vissa klasskompisar kände under hela gymnasiet men jag visste inte att det tog så hårt på en. Jag vet att ni alla ville klara av proven men att det kanske inte alltid gick. Vissa kom inte ens till skolan vissa dagar, och det förstår jag. Man känner sig inte hemma, man vill vara någon annanstans man orkar helt enkelt inte göra något. Jag förstår nu hur det kändes för er.
Hur gjorde jag för att klara av plugget på den tiden är en fråga jag ställer mig själv varje dag. Och egentigen tror jag att jag hade ett mål: Jag ville komma in på juristprogrammet. Men nu när jag väl har kommit in, vad vill jag nu? Vad strävar jag efter? Jag har inget mål insåg jag nyss... och denna utbildning är väldigt krävande o svår. Då något är svårt har jag en tendens att ge upp väldigt fort. Kan ge ett exempel; matte c, det var så tråkigt o svårt. Jag hatade matte lektionerna, jag ville bara sitta i korridoren o dega. Jag tror att jag är sån som person, jag vill ha allting enkelt för mig o då det inte är det då ger jag upp. Idag har jag gett upp ! Jag vill kunna allt o vara allmänt smart, men jag måste inse att jag inte är så smart. Jag har lätt för att lära mig men måste först ta mig tid att lära allt. Det är just denna tid som är jobbig för mig, jag vill ju fatta allt på en sekund dock är det inte jag och det kommer aldrig att bli jag. Nothing comes easy in this world...
Men det jag vill komma fram till är att, när man inte har viljan, motivation eller trivs då blir inget bra. Det är så svårt att kämpa när man är helt tom inombords. Och många gånger handlar det också om lathet, för det gör det i mitt fall...
- DAGENS ÄMNE -
BESLUT
Det som känns bra idag, känns kanske inte lika bra imorgon, har du tänkt på det?
Jag kom att tänka på det innan idag, att hela vårt liv handlar om att fatta beslut. Och besluten ska fattas inom en sekund annars förlorar vi vår chans. Så ibland finner jag mig där sittandes tvekande, Vill jag verkligen ha detta?
Jag har beslutsångest, om jag ska köpa en tröja tex. tar det ibland en halv timme innan jag vet om det är rätt storlek eller ej. Om jag ska ut o äta vet jag om, innan jag går hemifrån att idag är jag sugen på kött. Men när jag kommer till restaurangen o sitter med menyn i handen vill jag ha ALLT ! Alain tycker att jag är skit jobbig för det tar ett år innan jag bestämt mig. Och jag är så velig.. haha.
När det kommer till att fatta beslut (låter som han söta killen i Mc´D reklamen) är det inte alltid så enkelt. Vi ställs inför svåra val dagligen... Har ni tänk att ett litet beslut kan komma att förändra ert liv för alltid?
Det är inte så att vi (iaf inte jag) tänker så långt in i framtiden när jag fattar mina beslut. Man gör det som känns bra för stunden samtidigt som man tänker lite framåt.
Det sämsta med dagens samhälle, eller har det alltid varit så kanske, är att vi ställs inför ett val, o vi har 1 sekund på oss att fatta ett beslut. Vi har aldrig riktigt tid att få sitta i lugn o ro o tänka igenom våra beslut. Allt idag ska gå så fort. Typ, JALLA JALLA. haha..
En kompis berättade att hon gjorde ett val när hon var väldigt ung som hon idag inte vet om det var rätt.
Och en anna kompis, Diana, tatuerade in ordet Strenght som hon idag ångrar. Därmed vill ja få sagt att de beslut vi fattar under vissa dagar, vissa veckor, vissa månader, vissa år av vårt liv känns kanske bra just då, men efter att dagarna går, veckorna passerar, det blir höst, vinter, vår o sommar. slutligen inser vi att: Varför gjorde jag detta egentligen ? vad tänkte jag ?
Livet är komplicerat...
....You make my day
- DAGENS ÄMNE -
Varför är allt så svårt ? Varför får man aldrig som man vill ? Varför är allt så orättvist ?
Allt jag vill är att flytta hem , till Helsingborg igen. Ni, alla där hemma vet om att jag egentligen inte trivs i Göteborg och mår väldigt dåligt. Jag saknar mitt hem, min lägenhet, mitt liv, min man, min hund, min mamma, min bror, min kompisar, alla man typ känner där nere. Jag saknar att promenera på nätterna med alain o lilla cocos, jag saknar lilla Helsingborg. Jag saknar gatorna, folket, butikerna... ALLT !
Visst Göteborg är också en fin, underbar stor stad med en massa shopping o ngt. att göra. Men jag tror problemet är att jag har ingen att göra ngt. med. Som Noor en gång sa: Det är vännerna som gör att man trivs. Det är helt riktigt!
Jag har ju faktiskt lärt känna en toppen tjej i Göteborg, som egentligen kommer från Trelleborg, Lilla Affe. Hon gör livet så mkt. enklare. Och vi har sååå kul ihop! haha :) Alla i vår klass tror att vi har varit vänner i evigheter. haha :)
Ingen av oss kom in i Lunds universitet, utan vi båda hamnade i samma klass, i samma fraktion, i samma grupp på Göteborgs universitet.
Mitt liv förändrades på bara ngr. timmar. Jag var med min älskling på semester i Turkiet o en dag av en ren slump går vi in på ett internet cafe för att softa. Så loggar jag inte på min msn o till min stora förvåning såg jag att jag hade kommit in i Göteborgs universitet som reserv. Jag var så lycklig! Men det fanns ett problem... jag skulle svara om jag ville ha platsen inom 24 timmar och det hade gått 3 dagar! Jag mailade syon, dagen därpå ringde jag universitet men då var hon inte där. Var tvungen att ringa 1 dag senare o då var hon så kall. Hon sa: Du inser väl att du inte har kvar din plats? Jag bara du har gett mig mindre än en dag att svara; jag lovar jag kommer vara där på fredag (skulle ju hem dagen efter detta samtal) Tillslut efter en del tjat från min sida sa hon: Okej då, platsen är din! Det var den lyckligaste dagen i mitt liv!
Efter hemkomsten från turkiet var det raka vägen till skolan en fredag sen direkt hem till Helsingborg o börja packa. Jag var så ledsen den dagen jag skulle flytta kunde inte sluta gråta. Jag skulle lämna allt familjen, älsklingen, hunden, min lägenhet mitt på stan som vi fått knappt 5 månader innan detta. Jag hade inte hunnit att njuta..
Idag har jag sökt in till Lunds universitet men jag tror inte jag kommer att komma in. :´(
Jag blir så avundsjuk när jag får veta att ngn. i min närhet har kommit in, JAG VILL JU DETTA MEST AV ALLT.
Linnéa kom idag in på jurist utbildningen i Lunds universitet. Ett stort grattis!!! Är så glad för din skull, för jag skulle varit lika glad för min skull. Men det är väl menat att jag ska gå kvar i Göteborg, eller?
Tack för dina råd Linnéa, just nu vet jag inte vad jag ska göra.
Varför livet ska vara så orättvist vet jag inte och varför allt ska vara så svårt vet jag inte heller. Jag vill ha allt enkelt för mig, men vem vill inte det?
Jag vill bara hem...
