PAM

Detta är absolut första gången i mitt liv jag upplever något sånt här, aldrig har jag känt mig så diskriminerad...

Idag va min grupp på besök på en advokat byrå i stan. Vi gick in, pratade med receptionisten som glatt bjöd oss på kaffe/te. De 2 tjejerna i min grupp, svenskar (viktigt att tilläga för att min tanke ska komma fram) , började att ta en kopp i automaten/maskinen. Samtidigt kommer juristen vi ska prata med o hälsar på oss alla... han väntar till tjejerna har fått sina kaffekoppar å då det är min tur att ta kaffe från automaten, kan ni gissa vad han gör ? Han säger: Jaa, då går vi in i rummet här brevid. Och  grejen är att han såg att jag skulle ta min kaffekopp i automaten  men valde antagligen att inte vänta.

Men detta är inte det värsta... Nej för under hela intervjun så tittade han inte på mig överhuvudtaget !!! Jag fick ögonkontakt med honom maximalt 3 ggr! Det var som om jag inte existerade. O när det var dags för mig att ställa frågor då hånlog han mig rakt upp i ansiktet. Ni tror jag kände mig välkommen.. ? Oooooh, neej !

Som enda blatten i min grupp måste jag ju säga att jag kände mig så himla utanför !
Tack för det, herr jurist khara (arabiska för bajs) !